Jag är tillbaka…hoppas jag. Ett långt uppehåll från bloggandet med en innehållsrik vardag. Så vad har hänt på de dryga 2 åren bloggen legat i träda? Jo, jag har hunnit utbilda mig till zumba- och piloxinginstruktör och blivit snällare. Ungefär så, i korta drag. Mitt matintresse finns kvar, men den har under den senaste tiden utvecklats och tagit sig nya vridningar och vändningar.
Jag gissar att du fastnade vid ordet snällare och tänker, snällare, hur då? Vad då? Jo, under sommaren har både maken och jag undan för undan lagt undan det sista i köttväg och äter nu i princip växtbaserat. Jag har lite svårt med epitet som vegetarian eller vegan, båda orden har så mycket förväntningar och åsikter kopplade till sig. Växtbaserat är ett betydligt mer neutralt begrepp som också bättre beskriver hur vi faktiskt äter. Vår kost är baserad på växter, till 95%, skulle jag nog våga säga. De animaliska produkter som finns kvar i vår kost är smör på mackan, mjölk i teet, lite turkisk yogurt nu och då, ost och något enstaka ägg. Och det är en pågående process, vi försöker minimera de animaliska produkterna, om de kommer att helt lysa med sin frånvaro hemma hos oss får vi väl se. Mjölken i teet är sjukt svår att låta bli! Jag har också börjat begränsa mängden spannmål och andelen rå mat har ökat hemma hos oss.
Varför växtbaserat kanske du undrar? Anledningarna är flera, närmare bestämt 3; hälso-, miljö-, och etiska skäl. Jag har alltid ätit mycket grönt, och jag är helt övertygad om att det är det bästa för våra kroppar. I somras tillbringade jag en vecka på ett dansläger i Kanada där det enbart serverades vegetarisk mat och det var nog där som blev slutgiltigt övertygad. Trots 5-6 timmars dansträning varje dag, sena kvällar och tidigare morgnar så var jag som en duracellkanin hela veckan. Jag var outtröttlig och kände mig så stark.Jag vill må så, alltid och jämt! Miljöskälen känns självklara och viktiga, vi kan inte fortsätta moffa kött i den utsträckning vi gör om vi vill att våra avkommor ska ha möjligheten att njuta av vår jord på samma sätt som vi kan. Vi måste börja ta ansvar, för allt pekar på att det går fort, fortare än vad vi tidigare trott, med miljöförstöringen och klimatförändringarna. Och det sista, som till en början inte var det viktigaste skälet, men som vuxit och blivit ett självklart och starkt argument, de etiska skälen, det vill säga djuren rätt till ett värdigt liv. Jag tycker att allmänheten går omkring med skygglappar för ögonen och hörselkåpor för öronen när det gäller djurhållningen och den industriella uppfödningen av djur. Vi är så oerhört frånkopplade från djurens levnadsvillkor och ofta tror jag inte att vi vill veta, herregud, LCHF har ju gjort många människor både smala och välmående. Bara jag får äta mitt bacon! För min egen del kan jag helt enkelt inte bortse från den vidriga uppfödningen av djur i industriellt syfte, och ju längre tid som gått desto mer påtagliga blir de etiska dilemman som köttätande innebär.
Så vad menar jag då med snällare? Vår son på snart 12 år konstaterade häromdagen att både jag och maken är snällare nu, att vi brusar upp i lägre utsträckning och att vi gnäller mindre. Och han har rätt, jag är nog snällare utan kött, för mig har det blivit också en inre resa, jag är mer närvarande i mig själv, mer öppen för mig och andra, mer tacksam, med levande och mer spirituell och framförallt mer nöjd!
Bloggen kommer fortfarande handla om mat, kanske ut lite andra perspektiv än tidigare, och definitivt utan recept som innehåller kött. Med en snällare Katja kan det väl inte bli fel? Eller?