Vi kom i lördags hem från 1 vecka på Antico Borgo di Tignano i Toscana nära Volterra och Siena. Det var min första resa till Toscana och det böljande landskapet med milsvid utsikt, solrosfält, vinodlingar och olivträd fångade mitt hjärta.
Vi åt på restaurang, men jag lagade också en del själv eftersom vi bodde i lägenhet. Köket var spartanskt utrustat, men med bra råvaror kommer man långt, även om man bara har en kniv, några kastruller och en stekpanna.
Så vad bjöd Toscana på i matväg?
Tomater så klart, i alla former och storlekar! Ingenstans smakar tomaterna som i Italien, det är ett som är säkert.
Vi åt också mängder med frukt; nektarinerna var helt fantastiska! Jag begriper inte hur skillnaden kan vara så stor? De borde ju skördas ungefär samtidigt oavsett vart de exporteras och ändå går det inte att få sådana nektariner här hemma. Till och med bananerna (som borde vara importerade?) var så mycket godare än hemma.
Ostar och fikon!
Fikonen var inte riktigt mogna, men till min lycka hittade jag ett träd där jag kunde palla tre precis lagom mjuka fikon. Det har alltid varit en dröm för mig att kunna plocka fikon direkt från träden, men jag lyckas aldrig åka till Italien när de är mogna.
Till fikonen åt vi ostar som vi handlade på ett litet lokalt mejeri. Att handla där var en upplevelse. Affären låg i samma hus som bonden bor i med sin familj och dörren var låst när vi kom. En handskriven skylt uppmanade oss att ringa på klockan. Vi ringde och ringde och ringde och när vi nästan gett upp kom bonden äntligen ner i affären. En liten man med långt hår i tofs och han presenterade sina ostar mycket entusiastiskt på italienska. Vår italienska är ganska knapphändig så vi hade i princip ingen aning om vad vi köpte för ostar, men dom var goda. Där handlade vi också en helt makalös klöverhonung och pane carasatu, italiens motsvarighet till hårt tunnbröd.
[nggallery id=1]
Pici!
En annan trevlig bekantskap var pici somi är en handrullad pastasort som ser ut som en tjock spaghetti som kommer från Sienatrakten. På restaurangerna serverades den ofta med vildsvins- eller harragu eller bara med pecorino och svartpeppar. Hemma i vårt spartanska kök gjorde vi pici med stekt aubergine, vitlök och en valnötspesto som vi köpte färdig. Det var en himmelsk kombination.
I San Gimignano kom fullträffen
De flesta av våra restaurangbesök var tämligen mediokra, men en fullträff hittade vi. På Osteria della carcere i den oerhört vackra medeltida San Gimignano fanns en omsorg och kärlek till maten som man inte ofta ser.
Menyn var sparsmakad, men maten var fantastisk. Enkel och rustik italiensk fattigmansmat som fettunta, pappa al pomodoro, soppa med kikärtor och svamp samt den klassiska bruschettan serverades med stolthet och maten gjorde oss allt annat än besvikna. Det var fantastiskt. Pappa al pomodoro är en av mina favoriträtter och det var roligt att få smaka den där den hör hemma.
[nggallery id=2]
Italienare kan sina sötsaker
I San Gimignano hittade vi också en pasticcheria som hade ljuvliga bakverk. Små munsbitar gjorda på en bas av nötter och äggvita (min gissning) som sedan smaksättes på olika sätt. Vi provade en sort med pinjenötter, en med valnötter samt en som troligtvis var gjord på mandelmassa och apelsin. Allt helt i min smak.
Och så missade vi en veganfestival
Till vår stora förvåning var bland det första vi såg när vi besökta Volterra vår första dag i Toscana en affisch för Volterras första veganska festival. Tyvärr kunde vi inte besöka den, för den kickade igång samma dag vi skulle åka hem. Det hade varit oerhört spännande att se!
Inspirerande att se att äta växtbaserat finns överallt i världen och att det växer.
Arrivederci Toscana!